Strunta i hur andra ser ut, kör ditt race, tro på dig själv och våga falla!
Har kört mitt söndagpass på Sats i Haninge idag och suttit och tänkt på en sak efteråt. Alla dessa krav som ställs på oss idag i samhället, på hur man ska se ut…är du den personen som du vill vara eller den personen samhället vill se dig som?
Jag är väldigt trygg i mig själv och blir sällan nervös, det är jag väldigt glad för. Genom att äta nyttigt och att hålla igång med träningen att vara aktiv så mår jag bra. När min kropp är pigg och glad så känner jag mig som bäst.
Jag väger 61 KG och det har hänt att jag tittat på min mage och varit så upprörd. Jag har varit så upprörd för att jag känt mig tjock kring magen. Jag har aldrig fått till den där platta magen som jag tänkt mig i huvudet.
MEN…vem är det som har printat in i mitt huvud att en mage ser ut si och så och att det är perfektion?
ELLER vänta…
Perfektion, är det något man vill sträva efter? Jag skulle säga att “Perfect is boring” det krävs att man vågar visa sina brister för att man ska se något äkta och vackert hos en person tycker jag.
Jag har insett att min mage är väldigt tränad och platt! Allt jag tänkt kring att min mage är tjock är bara skitsnack!
Ibland tar det lång tid innan man kommer ur bubblan och inser att man själv bestämmer över hur man ska se ut, det tar lång tid innan man VÅGAR vara STOLT över sin EGNA kropp.
Titta på era kroppar och bestämt själv vad ni vill. Gör som ni själva vill och sluta jämföra er med andra.
Jag är så glad att jag har insett att jag enbart ska se ut på det sättet som jag själv vill se ut på.
Jag hoppas att alla ni där ute som tränar känner att ni är bekväma på gymmet. Strunta i hur andra ser ut, kör ditt race, tro på dig själv och våga falla!
Hej! Hittade precis din blogg och – jag vet att detta låter lite cheesy, men -blev väldigt berörd av det här inlägget. Går igenom exakt samma sak som du gjorde just nu (har en sjukdom som gör att min mage ibland svullnar upp jättemycket och känner mig bara tjock och helt oattraktiv då, även fast jag vet att det ju inte är mitt fel). Att läsa att du också kunde känna så, fast du är erkänt vacker (tänker på din Miss Universe-titel och att du jobbar som modell etc) och allting, gör att det känns lättare för mig att tänka att detta verkligen bara är hjärnspöken (nu är inte jag någon modell, men ändå!). Sorry för lång kommentar, ville bara säga tack för att du skrev om det här ☺
Vad kul att jag får det att kännas lättare för dig! Kroppen gör lite som den vill varje dag. Mycket vi samlar på oss är vätska! Men tänk på att magen kan blåsas upp för att du även har ätit något som krånglar för tarmarna och ger gaser osv??